Jag har alltid undrat hur det skulle vara att starta ett eget politiskt parti. Mitt parti skulle enbart inrikta sig på handikappfrågor, alla medlemmar i AP-D måste ha någon form av funktionsnedsättning. Vi kommer exempelvis se till att alla som behöver personlig assistans, ska få det.
De väljare som önskar att få egen anpassad bil skulle få det av sitt assistansbolag. Vi skulle även se till att assistansbolagen, betalar körkortsutbildningen för de assistenter som inte har körkort. När det gäller brukarnas assistanstimmar, skulle dem och deras personal få bestämma helt själva. Vårt parti kommer inte bry sig om EU:s hårdare krav på dygnsvilan inom vården.
Förra hösten gick de ut med nya regler som innebär att all vårdpersonal har rätt till 11 timmars dygnsvila. Jag förstår naturligtvis att dem inte kan jobba jämt. Men för personliga assistenter, kan det vara svårt att få ihop ett bra arbetsschema vilket i slutändan påverkar brukarnas vardag och tillvaro.
Kultur och underhållning är också en allmän rättighet. Vi skulle se till så att alla teatrar och konsertlokaler är anpassade för rullstol och permobiler, det gäller alltså allt från själva konsertlokalen till toaletter. Nu kanske många undrar hur vi skulle finansiera allt detta. Som partiledare skulle jag vilja börja med att titta på mina partikollegor från andra partier. Det får vara slut på deras mygel och fiffel nu. De pengarna hade vi kunnat spendera mycket bättre.
Det finns vissa partiledare som bjuder in sina partivänner på riktigt fina middagar, för att sedan fiffla med sin bokföring, och i slutändan drabbar det oss skattebetalare. Vilket naturligtvis också inkluderar oss som har en funktionsnedsättning. Jag skulle givetvis vilja att de pengarna gick till något mycket bättre. A.P-demokraterna vill exempelvis använda dem till förbättrad tillgänglighet i kollektivtrafiken, då är det framför allt färdtjänsten vi vill förbättra.
De skulle få tillgång till fler färdtjänstbussar och alla taxichaufförer, skulle få ett bättre körschema så att de inte blir så stressade. Mindre stress ger som bekant ett bättre bemötande. Jag har naturligtvis ingenting emot någon typ av människor, men om en person vill börja jobba som personlig assistent bör han eller hon ta reda på lite allt möjligt inom kultur och samhällskunskap. Jag menar exempelvis att om jag vill diskutera Galenskaparna & After Shave, fotbolls-VM eller Elton John så ska jag ha möjlighet till det.
A.p-demokraterna skulle se till att det fanns någon form av utbildning i den här typen av samhällskunskap, ju mer man har gemensamt desto lättare blir det att jobba ihop. När det gäller närhälsa och habiliteringsverksamhet, skulle den vara helt valfri. A.p-demokraterna menar att om man hittar en jättebra sjukgymnast under gymnasietiden, ska han eller hon kunna följa dig resten av dig liv.
Detta skulle naturligtvis innefatta vilken yrkeskategori som helst på en habilitering. Vi blir fler och fler som åker runt i den allmänna vårdkarusellen, så det vore skönt att ha något område som symboliserar lugn och trygghet i tillvaron.
Ap-demokraterna är naturligtvis en utopi. Men samtidigt menar jag allvar, våra politiker borde prata mycket mer om frågor som rör funktionsrättsfrågor. Vi vägar bli en bort glömd samhällsklass, detta gäller inte bara våra politiker i säg, en sådan politikkommentator som Markus Oscarsson borde också ta upp detta ämne någon gång.
Vi handikappade behöver någon form av politisk uppmärksamhet. Jag personligen kan ibland hata känslan av att känna mig utanför i samhället.
AP-demokraternas vallöften
- Mer funktionsstöd i media.
- Alla ska ha rätt till personlig assistans
- Alla som är i behov av anpassad bil ska ha rätt till det.
- Det är assistansbolagens skyldighet att bil och körkortsutbildning.
- Alla kulturella lokaler ska vara anpassade för rörelsehindrade besökare.
- Alla ska få bestämma över sig sina egna assistanstimmar.
- Alla assistenter måste ta reda på lite av varje, inom kultur och underhållning
- Bättre anpassad kollektivtrafik.
- Avskaffa politikernas lyxmiddagar.
- Bättre bemötande inom vården.